Tidigare i veckan träffades vi i Tranåsgruppen för att diskutera boken Levd demokrati – skola och mobbning i ungdomars liv skriven av Hedvig Ekerwald och Carl Säfström. Boken inleds med att författarna i boken har undersökt vad elever tänker kring begreppet demokrati.
En elev svarar:
”/Demokrati/ för mig tänker jag att det
ska vara liksom ett samarbete, att alla ska liksom samarbeta, att det ska
liksom inte vara några som bestämmer utan alla ska liksom vara delaktiga och
hjälpa till och göra det bra så att de allra flesta blir nöjda. Så många som
helst ska ha det bra” (Ekerwald & Säfström: 26).
En annan elev
förklarar begreppet såhär: ” Det beror
också mycket på situationen om det är demokratiskt. Om man känner att man blir
orättvist behandlad så är det inte demokratiskt. Så demokrati är kanske mer en fråga
om att få jämvikt på saker” (ibid: 27).
Med dessa
ord i minnet var det främst en situation som vi i Tranåsgruppen diskuterade. Något
som vi upplever är ganska vanligt i skolan är hur pedagogen ska ta ställning
till elever som inte har någon att leka med på rasten. Är det rätt av pedagogen
att ”tvinga” en elev att vara med en grupp som inte vill leka med någon annan?
Är det demokrati? Vi upplever att detta lätt blir ett maktutövande där läraren
bestämmer och att eleverna ska anpassa sig efter detta.
Vi tror att
en lösning kan vara att anordna aktiviteter under rasterna för att förebygga
att någon blir ensam, eleverna blir engagerade och det blir en självklarhet att
alla får vara med och att alla hjälps åt. På några skolor vi har vikarierat på
finns det ”rastaktiviteter” där oftast en fritidspedagog har styrt upp aktiviteter
tillsammans med eleverna som gör att de känner sig delaktiga.
Självklart
vill jag som pedagog hjälpa elever som inte har någon att leka med på rasten, samtidigt
som jag vill respektera elever som endast vill leka med sin kompis/kompisar. Ska
pedagogen låta alla vara med eller ska alla få sin röst hörd och göra sina egna
val?
Hur tycker ni att en pedagog ska ta
ställning till detta? Hur skulle ni göra?
/Laura
Jag tycker att en bra lösning kan vara att anordna aktiviteter på rasten där alla elever blir engagerade. Men det kanske inte alltid finns tid för detta..jag tror det är viktigt att försöka prata med de elever som inte leker med någon på rasten, om vad de själva vill. Vissa elever kanske känner för att hålla sig för sig själva ibland, och andra gånger inte medan andra längtar efter att känna en gemenskap, då är det viktigt att ta tag i detta. Men jag tror man ska ta det försiktigt då det kan vara ett känsligt ämne.
SvaraRaderaDet tycker jag låter som en jättebra idé! :) Då kan de som vill vara med och de som inte vill behöver inte. Det är viktigt att vi pedagoger tydligt visar att mobbning inte är okej. Inte heller det att vara elak mot någon och att inte låta denne få vara med är acceptabelt. Jag håller dock med dig i det du skriver om att man ska respektera barnens egna viljor. Det känns inte roligt att tvinga ihop barn. Kanske kan man som pedagog jobba mycket med värdegrunden i klassrummet och på det viset försöka lära barnen att vara inkluderande? Men som sagt, idén med anordnade aktiviteter på rasten kan absolut vara ett sätt att undvika att någon blir ensam.
SvaraRaderaintressant! Jag tycker inte att man kan tvinga någon annan att leka med någon, det är ju så alla kan inte gilla alla men man kan acceptera varandra. En sådan sak som gemensamma aktiviteter på rasten tror jag är en bra sak. På flera skolor där jag vikarierat gör dem faktiskt så. Där är det också en klass varje vecka som håller och planerar lekarna. Har fungerat bra på dessa skolar iaf.
SvaraRaderaBra inlägg! Jag tycker som ni föreslår att rastaktiviteter kan ara ett jättebra alternativ! Dock tror jag även som Sara att det inte alltid kanske finns tid för fritidspedagoger att anordna detta. Självklart kan inte alla tycka om varandra men jag kan ändå tycka att eleverna bör acceptera varandra och kunna vara med i samma lekar. När eleverna kommer ut i arbetslivet så kommer de inte tycka om alla arbetskamrater men måste ändå lära sig att arbeta tillsammans med, respektera och acceptera dessa arbetskamrater. Rasterna är inte superlånga och eleverna kan då (enligt mitt eget tyckande) "stå ut" med varandra för att ingen ska behöva vara ensam.
SvaraRaderaJag håller med er om att en lösning kan vara att anordna aktiviteter under rasterna för att förebygga att någon blir ensam, eleverna blir engagerade och det blir en självklarhet att alla får vara med och att alla hjälps åt. Som någon nämt i kommentarerna så är det tidskrävande av skolans pedagoger. På en skola jag varit på styrde några utav skolans elever i årskurs sex upp aktiviteter. Det är ju också ett alternativ om det fungerar.
SvaraRaderaDet är alltid bra att anordna aktiviteter! .. Det här med att tvinga barn att leka med varandra behöver inte alltid vara så hemskt. Ibland får de en ny kompis och annars behöver de ofta vakna upp och inse att man måste vara snäll på sina kamrater. Jag brukar säga " Tänk om du inte hade någon att leka med, hur skulle du känna" Ofta är det en åsikt eller ställningstagande som ligger bakom varför någon inte får vara med. Och helt ärligt har jag inte problem att säga till när jag är ute på rastvakt. Jag anser att lära sig att samarbeta med andra inte bara sker i klassrummet utan på skolgården också. /Maja Franzén
SvaraRaderaHåller med som tidigare har skrivit angående att anordna aktiviteter på rasterna. På den skolan som jag vikarierar har detta gjorts och det är väldigt uppskattat och har fungerat bra! Jag tycker att barn behöver lära sig att inkludera andra och att man inte behöver vara "bästisar" för att leka. Det är inte roligt för eleven som hamnar utanför samtidigt som det är svårt att tvinga någon att vilja leka. Jag tror att rastaktiviteter som anordnas av personalen öppnar upp för att eleverna kanske kan inkludera varandra utanför aktiviteten med, iallafall hoppas jag det.// Hanna Arkteg
SvaraRaderaTycker idén med uppstyrda rastaktiviteter är riktigt bra då alla blir involverade. Håller även med om att detta är ett känsligt ämne då det inte känns helt rätt att "tvinga" några att umgås, men det är inte heller rätt att någon ska behöva vara ensam. Tror att mycket börjar i klassrummet, att man pratar mycket om värdegrundsfrågor, hur man är en bra kompis osv.
SvaraRaderaJag brukar själv försöka få in eleven antingen i en gruppaktivitet där det är många barn med och man vet att det inte kommer bli några problem för barnet att vara med. Alternativt få med barnet att leka där man vet att barnet brukar ha väldigt kul och de barnen som leker alltid låter alla vara med och det inte uppstår några problem genom att de skulle säga nej. Ofta märker jag att detta barnet vill vara med just den gruppen och leka men barnet vågar bara inte fråga själv även om denne vet att de aldrig säger nej. Men tycker ju att barnen ska låta alla få vara med och inte låta någon hamna utanför, det är ju precis som att vi vuxna inte väljer vilka som är våra arbetskollegor, man får lära sig att samarbeta även med personer som man kanske inte hade valt att arbeta med annars och detta kräver en del träning så lika bra att börja i skolan.
SvaraRaderaJag har själv funderat över detta. Det känns nästan kränkande i sig att nu ska läraren hitta en kompis till dig! Aktiviteter låter som en väldigt bra ide, tycker jag. Det är vad eleverna tycker är roligt att göra som styr, och kanske träffar man vänner på det sättet. Jag har själv inte varit med om organiserade raster på skolorna, men hoppas att jag blir det i framtiden!
SvaraRaderaLiksom Anne tycker jag det är kränkande att läraren ska hitta en kompis till någon. Många elever vill vara ensamma på rasten och bara ta det lugnt, detta måste också accepteras så det gäller att vara försiktig. Det ska inte kännas som ett tvång heller att man måste lika med någon bara för att man är ensam. Men aktiviteter är ett bra alternativ. På skolan där jag är ordnas aktiviteter och mobbingen har gått ner, det är färre som mobbar eller mobbas.
SvaraRadera/Elisabeth L
Viktig diskussion det här tycker jag! Genom att det anordnas gemensamma aktiviteter på rasterna kan många gånger hjälpa elever att hitta nya kompisar, även kompisar som inte går i samma klass. På det här sättet tror jag även personalen lättare kan se om det är någon elev som inte har någon kompis att vara med. Jag håller med de tidigare inläggen om att inte tvinga elever och leka tillsammans, det känns inte rätt. Det är som Nathalie Einmaa skriver, viktigt med värdegrundsfrågor i klassrummet vilka även jag tror är grunden till en bra gemenskap.
SvaraRaderaJag tycker också det är en mycket viktigt och intressant diskussion. Det är ofta på raster, i kapprum, eller omklädningsrum det uppstår situationer som kan upplevas kränkande eller diskriminerande och för att inte tala om mobbningssituationer. Där behöver vi finnas som vuxna.
SvaraRaderaJag tror vi behöver vara uppmärksamma på vad den "ensamma" eleven egentligen vill, att känna av detta barn, vilket vi förhoppningsvis kan om vi har barnet under en längre tid. Det är som många redan skrivit kanske så att eleven i fråga vill vara själv, vill den inte det kanske det märks. För att undvika att "föra ihop" barn i grupper för att någon är ensam är rastaktiviteter ett jättebra alternativ tycker jag.
Jag har ett skräckexempel på en skola där det finns en ruta man kan gå till på skolgården. En ruta som betyder att man är ensam och man vill ha någon att leka med. Är inte det utsättande om något? Eller är det så att alla andra elever uppmärksammas att ta kommandot att inkludera denna elev då? Hmm, för mig känns det mycket märkligt och utsättande med en sådan ruta. Arrangerade rastaktiviteter tror jag då istället kan skapa en gemensakap isället där alla känner sig delaktiga.
Hur länge kan man säga till att alla får vara med även hemma? För min del så gick den gränsen någonstans när mina barn gick i femman-sexan. Då tyckte jag att de var så stora så jag kunde inte längre tvinga dem att leka med någon som jag ansåg borde få vara med. Jag satte saken i mitt eget perspektiv. Jag var/är inte med någon som jag inte tycker om så varför behöver/behövde mina barn vara med någon de inte gillade. Självklart så såg jag till att det inte handlade om mobbing eller utfrysning av någon men det var kring den åldern som jag tycket att jag inte längre kunde försvara ”alla får vara med” även på hemmaplan.
SvaraRaderaHamnat i den situationen igår. En kille upplevs många gånger som väldigt "jobbig" och det blir ofta konflikter. Killarna uppfattar alltid dessa situationer på olika sätt. När jag sätter mig ner och försöker finna en lösning så har jag (och andra lärare) upplevt att en av eleverna inte vill vara med den här killen mer. Han har sagt det flera gånger med gråten i halsen. Jag anser att alla ska få vara med och leka men i går tog jag beslutet att tillsvidare ska dessa elever inte vara tillsammans "själva". Är andra elever med så ska de kunna leka tillsammans. Visst killen är speciell och vi ska anpassa och ta hänsyn men hur mycket? Har jag rätten att tvinga barn att leka med dem som de absolut inte vill vara med? Nej, det tycker inte jag. Svårt beslut men jag måste också se till de andra eleverna och deras demokratiska rättigheter.
SvaraRadera