A-miljö i klassrummet
– Hur?
Liksom våra andra gruppmedlemmar i Tranås har Josefin och
jag (Elisabeth L) läst boken Lyssnandets
pedagogik – etik och demokrati i pedagogiskt arbete skriven av Ann Åberg
med gästförfattaren Hillevi Lenz Taguchi. Vår diskussion handlade om hur vi under vår
utbildning har fått lära oss att lärande bygger på ett samspel mellan både
elever, miljö och oss som lärare. Att det är elevernas egna upplevelser och
deras nyfikenhet som utgör grunden för detta lärande.
Det finns ju tre huvudtyper av
klassrumsmiljöer, där den mest optimala är A-miljön. I denna A-miljö ska klassrummet
vara flerstämmigt och dialogiskt och Frank Sundh skriver i boken ”Lärare som
ledare” att det finns ”ett starkt samband mellan språk och tänkande” (Sundh, 2012, s. 139) . Kunskap blir till genom språket vilket
innebär att alla elever måste få talutrymme och bli lyssnade på i klassrummet
vilket är viktigt för att eleverna ska bli motiverade.
I ”Lyssnandets
Pedagogik” menar författarna att för att känna sig delaktig måste någon lyssna
och respektera ens tankar. Vår poäng är att vi vill väl alla ha denna optimala
A-miljö i våra klassrum med flerstämmighet, dialoger, motivation, samspel och
delaktighet. Men hur gör man med de ”tysta” eleverna vars tankar och idéer inte
hörs i klassrummet. De kan inte bli lyssnade på, bli delaktiga eller
motiverade. Hur gör man för att skapa talutrymme för dessa ”tysta” elever och
får höra deras röster, för att skapa denna A-miljö vi vill ha i våra klassrum?
/Elisabeth L
Tack för ett intressant inlägg! Jag funderar direkt på varför de tysta eleverna väljer att inte ta plats. Beror det på rädsla för att ingen lyssnar? Rädsla för att svara fel? För att de inte förstår? Brist på självförtroende? Eller är det brist på motivation som gör att man inte vill vara delaktig? Annat?
SvaraRaderaJag anser att det är viktigt att veta orsaken/orsakerna till varför de tysta eleverna är tysta för att kunna jobba vidare. En bra början för de elever som är tysta kan vara att starta med att ta plats i en lite mindre grupp. Man kan exempelvis börja med att den tysta eleven ingår i en diskussion med en klasskamrat som den känner sig trygg med och sedan kan man succesivt öka antalet elever i gruppen när man känner att den tysta eleven börjar ta mer plats. Till slut kan man hoppas att eleven vågar ta plats i helklass.
Intressant och viktigt att fundera över. Jag tänker att vi behöver anpassa oss för att nå dessa elever, och för att de ska kunna "nå ut" med sina tankar och kunskaper. Kanske prova att få prata i smågrupper, eller om det också känns jobbigt, tillsammans med bästa kompisen. Förhoppningsvis går det att bygga upp självförtroendet och i små steg öka storleken på gruppen. Alla kanske inte heller behöver höras i helklass, eller behöver de det?
SvaraRadera/Elisabeth K
Klassrumsmiljön eller lärandemiljön var något jag reflekterade mest över när jag lämnade min andra VFU period. Den sista veckan började jag tänka på saker jag skulle ha gjort och hur jag skulle vilja placera elever och utnyttja fler ställen i skolan att arbeta på. I vissa situationer känns det som att det är arbetsmiljön som är problemet, men givetvis inte alltid. Jag fick av min LLU mycket ansvar och hon påpekade ofta, att det är viktigt att du gör som du vill, vilket var super roligt Hon kommenterade tex vid ett tillfälle: oj så hade jag aldrig vågat/kunnat gjort pga av att någon elev skulle ta tillfälle i akt och ”stöka” lite extra. Jag fick med mig god feedback och det stärkte mig i min ide att inte ha det så ”traditionellt” /Annika Lund
SvaraRadera
SvaraRaderaJag tror att det finns flera askepter på varför en elev är tyst. Jag har varit med om att elever har sagt att det är alltifrån rädsla för att läraren ska tycka eleven har en dålig tanke till att eleverna vill spara på sina tankar till en skrivuppgift. Som det verkar är det väldigt individuellt. Det viktiga tror jag därför är att sätta sig ner med en sådan elev och försöka få fram hur eleven känner och sedan försöka hitta en lösning utefter det. Jag har många gånger varit med om att det är bra om den tysta eleven ingår i en diskussion med en klasskamrat som den känner sig trygg med till en början för att sedan succesivt öka antalet elever i gruppen.
Hur vi ska få de ”tysta” eleverna att ta mer plats i klassrummet är både en mycket känslig och intressant frågeställning. Vi som lärare måste bjuda in dessa elever att ta plats men på ett sätt som känns tryggt för dem. Kanske bara stå bredvid dem när de ska läsa eller ge frågan/ordet till dem när vi är riktigt säkra på att de vet vad de ska säga. Som lärare kanske man kan prata med eleven och lyssna av vilka intressen eleven har och under lektionstid väva in något av dessa och på så sätt få till en diskussion där eleven känner sig trygg då det är ett för eleven välkänt diskussionsämne. Att få prata och redovisa i mindre grupper är också ett sätt att lättare skapa trygghet.
SvaraRaderaJag har vid ett flertal tillfällen stött på elever som vägrat redovisa och läsa högt inför klassen. Hur tacklar man detta problem? Lärarna har varit väl medvetna om detta problem och låtit dessa elever slippa. Men är det lösningen på problemet? Enligt våra styrdokument så ska eleverna träna på att tala inför klass, de ska kunna redovisa inför andra. Måste vi då inte hitta sätt som med små, små steg driver dessa elever framåt?
Efter att själv läst kurslitteraturen och sett filmklippen bestämde jag mig för att bjuda in mina elever att dela med sig av sina nyfunna kunskaper. Jag har sen tidigare införskaffat några böcker som tar upp intressanta platser, uppfinningar, djur, fenomen och ”är det sant” frågor. Jag har märkt att eleverna tycker om att läsa dessa böcker och nu uppmuntrade jag eleverna att delge information, kunskaper och aha-upplevelser med resten av klassen. Bara kort prata om vad de läst. Det är även fritt fram att prata om sådant de själva läst, sett eller hört i media. Det ska bli väldigt intressant att se om det faller väl ut.
Hur gör vi med de "tysta" eleverna? En fråga som nog många funderar kring.
SvaraRaderaKanske går man in redan i skolstarten och bjuder in eleverna till en lärandemiljö fylld av samtal och diskussioner. Ett levande klassrum där det inte finns med på kartan att alla skoldagens timmar ska vara i tystnad och individuellt arbete.
Det kanske då kan ses som oerhört frustrerande att inte få med en eller flera av sina elever.
Som ni tidigare skrivit så bör man ta reda på anledningen till tystnaden, är det en osäker elev som tycker det känns skrämmande så börja i mindre grupper och träna upp detta sätt att arbeta på. Visa tydligt eleverna varje framsteg hon/han gör och vilken utveckling som kan ske i samtal med andra. Mycket positiv feedback är alltid stärkande!
Är det en elev som vill behålla sina tankar för sig själv så bör man noga förklara vad det kan ge att dela med sig av sina tankar till andra, att det är ett lärande tillfälle som oftast har stor utdelning.
För vissa elever kanske det inte alls är ett bra sätt att lära sig på, allting passar inte alla. Vi kanske måste tänka om och ge den eleven en annan form av undervisning för att hon/han ska utvecklas så långt som möjligt.
Ta reda på vad tystnaden beror på och börja jobba utifrån det!
/Martina
Precis som Marika nämnde så talar våra styrdokument om att elever ska träna att redovisa framför klassen, men att detta i vissa fall måste ske i små steg. Ibland kanske det måste erbjudas andra lösningar för att även de "tysta" eleverna ska komma till tals. Jag tänker på gårdagens föreläsning, där Ann-Britt nämnde om olika typer av intervjuer; där vissa grupper gav mer utvecklade svar vid verbala intervjuer medan andra uttryckte sig mer i skriftliga intervjuer. Kanske är det så att vi måste erbjuda de "tysta" eleverna andra sätt att uttrycka sig, som passar dem bättre...
SvaraRaderaSkolan måste kunna erbjuda en mängd olika uttrycksformer. Muntlig redovisning är en av dessa men har en elev problem med att tala inför andra får man försöka hitta alternativa sätt till att börja med. Idag finns i stort sett I-pad på varje skola och elever kan spela in sig själva på film istället för att göra en muntlig redovisning direkt inför klassen. Förhoppningsvis kan man sedan succesivt jobba med eleven och få hen känna sig bekväm att prata inför andra. Vad gäller tysta elever finns det säkert många olika anledningar till varför en del elever är tysta. Frågan är om alla elever vill och måste ”ta plats” i klassrummet. Vissa är säkert helt nöjda med att vara tysta elever, varför ska vi då försöka ändra på dem. Samhället verkar ha svårt att vissa faktiskt vill vara tysta och inte ta plats. Det dialogfyllda verbala klassrummet kanske inte passar alla. Håller också med Fiffi om att vi kanske måste erbjuda de "tysta" eleverna andra sätt att uttrycka sig, som passar dem bättre....
SvaraRaderaJag tror att det är viktigt att upptäcka dessa elever snabbt för att så naturligt som möjligt få in små övningar i att samtala. Är detta redan försent får man kanske ta till andra vägar, samtala med dessa elever i mindre grupper eller en till en för att få eleven att utbyta sina tankar och idéer och på så sätt känna sig delaktig. Jag tror att det oftast går att få dessa elever att känna sig delaktiga eller träna denna förmåga på något sätt, bara man är medveten och försöker se olika möjligheter som pedagog.
SvaraRaderaJag gläds åt att läsa alla insiktsfulla och kloka inlägg på bloggen Nya pedagogerna – framtidens lärare. Angående talängslan och tysta elever, så har jag ett tips om ett kapitel i en bok som heter "Tal och samtal". En av mina gamla lärarutbildare har skrivit det. Han heter Bo-Arne Skiöld och undervisade i en tillvalskurs om både drama och kommunikation i klassrummet. Den kursen gjorde ett starkt intryck på mig.
SvaraRaderaVälkomna in i läraryrket med utvidgad lärarprofessionalism och god aktörsberedskap!
Referensen är Skiöld, Bo-Arne, 2002. En talande tystnad: Något om tysthet som varningssignal och handikapp. I: Strömqvist, Siv (red.). "Tal och samtal" (s. 61-86). Studentlitteratur: Lund.
Allt gott
Frank Sundh
Kul att läsa alla kommentarer till detta intressanta ämne! Jag håller med om vikten av att eleverna så tidigt som möjligt ges möjlighet att bygga upp en grundtrygghet att tala inför andra genom t ex diskussioner och samtal såväl i helklass som i mindre grupper. Läraren har förstås ett stort ansvar att snabbt fånga upp tysta elever och försöka hitta ett alternativt sätt för dessa att utveckla sin förmåga och där finns flera möjligheter.
SvaraRaderaJag tror det kan vara avgörande hur väl läraren lyckas bygga upp goda relationer i klassrummet. Om eleverna har en god grupptrygghet vågar de ta för sig och blir inte rädda för att uttrycka sig. Läraren kan ställa frågor till klassen som inte är av ja/nej-karaktär utan istället uppmuntra elever att ge sin åsikt om något eller gissa - det viktiga är att de svarar och att det inte finns något rätt eller fel.
Jag länkar till en intressant studie i ämnet: "Vad är tysta elever och hur kan läraren stödja dem?" av Madlen Arslan och Rebecca Gustafsson. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:485383/FULLTEXT01.pdf
Det är en väldigt intressant diskussions fråga hur man lyfter de tysta eleverna då jag själv ställt mig den frågan många gånger. de tysta eleverna fungerar inte alltid i alla arbetsformer då de inte vågar ta plats. Ibland kan jag uppleva att jag inte får möjlighet att lära känna den tysta eleven heller vilket försvårar min situation som lärare då jag eftersträvar god kommunikation och att bedöma eleven i alla moment.
SvaraRaderaMin tanke kring detta blir att man bör vara så avslappnad som möjligt med eleven och försöka få eleven att slappna av. Ta bort pressen och förväntningarna från andra genom enkla metoder som lekar och enkla frågor.Sedan successivt få eleven att träda fram mer och placera eleven i de grupper den trivs bäst och vågar ta plats. Uppfölja detta och prova sig fram helt enkelt, men jag tror också så klart att detta kan vara väldigt svårt och att det kan ta tid.