Vill tipsa er om lite intressant läsning i denna artikel om blyga elever som ni hittar HÄR
Jag tyckte att det passade bra in i kursen. Jag blir förfärad över att de barn som inte gör väsen av sig ofta lätt glöms bort. Vad tänker ni om detta? Vilka erfarenheter har ni?
/Elisabeth
Intressant artikel och bra att detta ämne lyfts, tycker jag. Jag förstod aldrig under min skoltid varför det var så viktigt att visa sig. Fortfarande har jag svårt för det. Det finns så många personer som gärna pratar och om vi alla skulle prata lika mycket, skulle allt tal inte få plats. Jag tycker att det förs fram ett viktigt budskap i artikeln: att det måste finnas plats för alla och att det måste vara tillåtet att vara blyg, vare sig det beror på att man är blyg eller om man inte tycker att man har något att säga just då.
SvaraRaderaJag tror det är viktigt att hitta den enskilde individens "comfort zone" där jag som lärare kan se att eleven vågar och vill samtidigt som hen inte upplever det som en jobbig situation. Alla elever är inte skapta till för att stå inför helklass och vem/vad säger att man måste det?? Kan man synliggöra sitt lärande på något annat sätt?
SvaraRaderaUnder den senaste praktiken reflekterade jag just kring detta, hur läraren arbetar med elever som är blyga. Oftast fick jag svar i stil med " äh, hen säger aldrig något hen sitter bara där i sin egna lilla värld"... tyvärr tror jag det är jättevanligt i skolan att de eleverna som hörs mest får mest plats. Jag hoppas på att jag själv aldrig kommer hamna i en situation där jag "ignorerar" blyga elever utan att jag hittar arbetssätt som passar alla elever med olika personligheter.
Jag har arbetat med skolutvecklingsprojekt i skolor där antalet datorer ökat drastiskt de senaste åren. När jag intervjuat lärare om vad som förändrats i klassrummen har flera lärare, oberoende av varandra, påpekat att det nu hörs fler röster än tidigare i klassrummet; då inte minst att fler blyga hörs. Ett exempel de ger är att elever nu kan sitta längst ner i klassrummet och ändå redovisa en PowerPoint-presentation utan att alla blickar riktas mot dem. Ett annat är att deras röst kan höras i skrivna samtal, i diskussionsgrupper och i gemensamma mindmappar.
SvaraRaderaBra artikel! Det är viktigt att ha detta i åtanke som framtida lärare.
SvaraRaderaTyckte även det var bra tips på hur man kunde arbeta med blyga barn i höger kolumnen. Jag tror verkligen på det här med klassrumsklimatet. Att eleverna känner sig trygga i klassen och bland sina kompisar är nog den absolut viktigaste förutsättningen för att de ska våga ta för sig.
En bra artikel. När jag läser artikeln känner jag igen mig själv från tiden när jag gick i grundskolan. Jag var inte ofta den som hördes eller räckte upp handen trots att jag många gånger visste svaret. Den största anledningen var att jag var rädd för att mitt svar skulle vara fel. Att svara fel inför hela klassen tyckte jag var det värsta som kunde hända, jag som alltid ville vara så "duktig". Jag tror att man måste jobba mycket med detta i skolorna. Som Falk- Lundqvist m.fl. skriver i boken "Entreprenöriell pedagogik i skolan" så hade det varit önskvärt att ett fel svar istället sågs som en lärprocess. Det ska inte vara pinsamt eller jobbigt att svara fel. Jag menar att klassrumsklimatet måste vara tryggt och att man från börjar jobbar mycket med att få en trygg grupp. När eleverna känner sig trygga tror jag att det är lättare att "våga" höras mer i klassrummet. Med yngre barn skulle man kunna arbeta mer med att prata i mindre grupper, vilket även kan vara skönt för de blygare eleverna. /Ida
SvaraRaderaIntressant artikel!
SvaraRaderaDet jag tycker är viktigt är att alla personlighetsdrag är tillåtna, att vara blyg ska inte vara något fel eller onormalt. Blyghet ska dock inte vara något hinder för eleven att kunna uttrycka sig och som lärare måste man finna vägar för att eleven ska känna sig trygg. Trygg i sig själv och trygg med andra så den vågar uttrycka sig i klassrummet på det sättet som den känner sig bekväm med. Detta är oerhört viktigt att jobba med tidigt och kontinuerligt så detta blir så naturligt som möjligt för eleven.
Jag anser också att eleverna som syns och hörs också har stor del i detta klassrumsklimat (såklart) och bör också övas i att ta ett steg tillbaka och låta andra komma till tals. Klimatet i klassrummet måste ha ett tillåtande atmosfär där man kan säga fel utan att någon kommenterar något elakt.
Precis som denna artikel tar upp tror inte jag heller att det är bra att man hotar med sämre betyg om de inte bättrar sig och slutar vara så blyga. För att vara blyg är inget man väljer att vara, jo till viss del men det är inget som är lätt att bryta. Så en blyg elev som inte vågar ta plast måste man "se" med rätt ögon. Man kan inte bara säga och förvänta sig att en blyg elev från en dag till en annan ska ändra sitt beteende, utan de måste få hjälp med det. Istället för att klaga på dessa blyga elever om deras blyghet måste man sätta sig ner och se hur man kan lösa problemet, hur kan man hjälpa eleven att inte vara blyg och ta plats? Hur kan man ge dem självförtroende till att våga ta för sig och räcka upp handen? Här tror jag att man som lärare även måste ta hjälp av föräldrar och annan skolpersonal, för detta är inget "problem" som alltid är lätt att lösa och som lärare är det inte säkert att man har alla verktyg för att klara det själv.
SvaraRadera