Vi lever i ett samhälle med inpräntade, outtalade normer där vi tar mycket för givet och ofta rättar in oss i ledet. Vi har läst Normkritiska perspektiv - i skolans likabehandlingsarbete med Elisabeth Elmeroth som redaktör, och diskuterat de normer som finns i vårt samhälle. Något vi kom in på var bland annat genus.
Att pojkar är "stökiga" är ofta mer accepterat i klassrummet än om flickor är det, då det ofta blir konsekvenser av ett sådant beteende. Ofta har man hört av lärare att "pojkar är pojkar" eller "han är nog kär i dig" om det uppstått någon konflikt mellan en pojke och flicka. Men hur kommer det sig att "pojkar är pojkar" och inte att "flickor är flickor"? Vi har formats efter normerna under vår uppväxt och formar nu elever med de normer som finns idag. Som lärare har vi ett enormt ansvar att bemöta eleverna med ett "allas lika värde"-tänk. Att som lärare ständigt reflektera och ifrågasätta hur vi agerar och bemöter elever (och andra vuxna) anser vi är väldigt viktigt!
Elever möter normer i skolan, hemma, ute i samhället osv. Normerna finns omkring oss hela tiden och kan vara svåra att upptäcka. Vi tänker att en bra början att få in ett reflekterande kring bemötande och agerande i skolan är att ha en tydlig vision och tydliga värderingar i arbetslaget, som alla lever (och lär) efter! Men hur får vi exempelvis föräldrar att ta på sig dessa reflekterande-och-ifrågasättande-av-normer-glasögon? Hur kommer vi ifrån dagens normer och slutar att "rätta oss in i ledet"?
Vad säger ni?
/Sophie
Apropå "han är nog kär i dig".... Jo, det har väl många av oss fått höra, men vem vill ha en partner som uttrycker sina känslor genom att slå eller dra i håret :-(
SvaraRaderaTror det är svårt, alla har sin syn på allt. Tror många inte ens inser själva att de kategoriserar så som vi faktiskt gör. För att börja någonstans måste vi nog som lärare börja i klassen och försöka få ut det till föräldrarna. Inte lätt, men brinner man för det och det funkar till det bättre i klassen tror jag personligen att föräldrar och elever ser vad so händer och förhoppningsvis tar efter.
SvaraRaderaJag har själv ett stort intresse för just genusfrågor, vet också hur många ställer sig väldigt kritiska till eventuella förändring eller nytänkande av i just det ämnet. Det är förstås från person till person var man har sina mer drivande hjärtefrågor och att det påverkar i vilken utsträckning man bedriver just det arbetet. Det är väldigt många som avviker från normen vilken gör arbetet extra viktigt också, att förmedla att alla är lika mycket värda. Viktigt tror jag är att peka på vårt uppdrag, att "vi jobbar så här ....för att motverka stereotypa könsmönster" och att det är otroligt viktigt. Sen kan man förstås inte räkna med ett positivt bemöttande alltid, men det är viktigt att vi visar på syfte och anledning till varför det är viktigt. Ett första steg tror jag är att börja ifrågasätta varför man gör på ett visst sätt, till slut får man förhoppningsvis upp "glasögonen" mer och det underlättar i bemöttande av elever som avviker från normen och i undervisning samt förståelse för och hur man kan jobba vidare.
SvaraRaderaDet är väldigt svår fråga detta och mycket intressant att diskutera. Jag såg en show med Jonas Gardell där han berättade om hur utsatt hans liv har varit. Att en man på Ikea hotat honom med kniv då han blev så upprörd över att se Gardell och Mark. Polis hade tillkallats till platsen men sa då till Gardell att "det förstår ni väl pojkar att han blir upprörd" och försvarade den här mannen. Samhällets normer för hur man ska se ut och bete sig och vara är väldigt starka och påverkar väldigt starkt.
SvaraRaderaVi som lärare har då den viktiga uppgiften att lära ut samhällets normer till eleverna vilket är till våran fördel att kunna påverka eleverna tidigt att få en naturlig inställning till att alla människor är olika och unika. Frågan är då hur man själv ser på det här med genus själv. Då man som lärare påverkar väldigt mycket som förebild.
Jag tror inte någon kan komma ifrån att man har en viss föreställning över hur pojkar och flickor beter sig, men sen ska man givetvis inte dra alla över en kant och rätta in folk i led för vad som är okej och inte bara för att man är av det ena eller andra könet. Lika förutsättningar för alla helt enkelt. Alla elever oavsett kön ska ha respekt för varandras egenvärde så som även läroplanen hänvisar.